Återintagning från öppen rättspsykiatrisk vård

Den centrala regleringen finns i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (LRV).^[6][8] Grundstrukturen är att rättspsykiatrisk vård ges som antingen sluten vård (när patienten är intagen på en sjukvårdsinrättning) eller öppen vård (när patienten vistas utanför en sjukvårdsinrättning). Båda formerna är tvångsvård enligt 3 § LRV.

Bestämmelserna om återintagning i 3 a §, 3 b §, 3 c § och 3 d § LRV infördes genom SFS 2008:416; proposition 2007/08:70 Ny vårdform inom den psykiatriska tvångsvården ligger som förarbetsbakgrund i Praxis och förarbeten.

Huvudregel: öppen vård utan särskild utskrivningsprövning (3 a § LRV)

För patienter som är dömda enligt 31 kap. 3 § brottsbalken utan särskild utskrivningsprövning får öppen rättspsykiatrisk vård ges om patienten lider av en allvarlig psykisk störning och på grund av sitt psykiska tillstånd och sina personliga förhållanden behöver iaktta särskilda villkor för att kunna ges nödvändig psykiatrisk vård.^[7] Sådan öppen vård får enligt 3 a § andra stycket LRV övergå till sluten vård om patientens psykiska tillstånd eller personliga förhållanden i övrigt har förändrats så att behovet av rättspsykiatrisk vård inte längre kan tillgodoses utanför sjukvårdsinrättningen.^[21]

Huvudregel: öppen vård med särskild utskrivningsprövning (3 b § LRV)

För patienter som är dömda enligt 31 kap. 3 § brottsbalken med särskild utskrivningsprövning, SUP, gäller enligt 3 b § LRV skärpta rekvisit för såväl öppen vård som återintagning.^[22] Öppen rättspsykiatrisk vård får ges om patienten fortfarande lider av en psykisk störning, det inte längre är påkallat med heldygnsvård på sjukvårdsinrättning med frihetsberövande och tvång, och patienten på grund av sitt psykiska tillstånd, sina personliga förhållanden eller risken för återfall i brottslighet av allvarligt slag behöver iaktta särskilda villkor.^[26] Återintagning till sluten vård för SUP-patienter förutsätter enligt 3 b § andra stycket att det antingen finns risk för återfall i allvarlig brottslighet som gör intagning påkallad, eller att patientens psykiska tillstånd eller personliga förhållanden i övrigt har förändrats så att behovet inte längre kan tillgodoses utanför inrättningen.

Planerad återintagning via förvaltningsrätten (12 a § och 16 a §§ LRV)

För patienter utan särskild utskrivningsprövning ansöker chefsöverläkaren enligt 12 a § LRV om att förvaltningsrätten ska medge att vården ska övergå i öppen eller sluten form eller fortsätta utöver den maximala vårdtiden enligt 12 § LRV. För patienter med SUP är motsvarande planerade väg en anmälan enligt 16 a § LRV, där chefsöverläkaren ska anmäla frågan om särskild utskrivningsprövning när den rättspsykiatriska vården kan upphöra eller vården bör övergå till öppen eller sluten rättspsykiatrisk vård.^[11]

Vid ansökan om öppen vård gäller särskilda formkrav och tillämpas 7 § fjärde stycket och 7 a § LPT.^{[16][17][18][28]} När en ansökan kommit in till förvaltningsrätten får den rättspsykiatriska vården fortsätta i avvaktan på rättens beslut, och vården ska ges i den form som följer av det senaste beslutet om rättspsykiatrisk vård (14 § LRV).^[19]

För patient med SUP kan allmän åklagare enligt 22 b § LRV i stället ansöka om att patienten ska ges sluten vård; det spåret är ett alternativ till chefsöverläkarens anmälan och behandlas närmare i Övervägda närliggande frågor.^[3]

Interimistisk återintagning

När rättens beslut om fortsatt vård inte kan avvaktas med hänsyn till risken för patientens eller annans hälsa eller personliga säkerhet får chefsöverläkaren enligt 3 c § LRV (för patient utan SUP) respektive 3 d § LRV (för patient med SUP) besluta att patienten omedelbart ska ges sluten rättspsykiatrisk vård, under förutsättning att de materiella rekvisiten i 3 a § andra stycket respektive 3 b § andra stycket LRV är uppfyllda.

Enligt 23 § första stycket LRV får chefsöverläkaren uppdra åt en erfaren läkare med specialistkompetens inom någon av de psykiatriska specialiteterna att utföra de uppgifter som chefsöverläkaren har enligt lagen. Av 23 § andra stycket framgår att ett sådant uppdrag vid särskilda skäl får lämnas åt en annan läkare, dock inte när det gäller intagning enligt 3 c § eller 3 d § för sluten rättspsykiatrisk vård. Huruvida även det första ledets uppdrag åt en erfaren specialist är tillämpligt på 3 c/3 d-beslut är inte helt tydligt i lagtexten och bör vid osäkerhet kontrolleras mot proposition 2007/08:70, som inte är inhämtad i original.^[9]

Fortsatt handläggning efter ett interimistiskt beslut

#### Icke-SUP: 3 c § andra stycket (villkorad ansökan)

För patient utan SUP ska chefsöverläkaren, om han eller hon anser att den slutna rättspsykiatriska vården bör fortsätta, enligt 3 c § andra stycket LRV inom fyra dagar från beslutet ansöka hos förvaltningsrätten om medgivande till sådan vård.^[1] Har en ansökan kommit in får den slutna vården fortsätta i avvaktan på rättens beslut. Om rätten medger att den slutna vården ska fortsätta får den pågå under högst sex månader från dagen för rättens beslut, och därefter tillämpas reglerna om fortsatt vård enligt 12 a § LRV. Gör chefsöverläkaren däremot ingen ansökan om fortsatt sluten vård, eller avslår rätten ansökan, kvarstår enligt 3 c § LRV det tidigare beslutet om öppen rättspsykiatrisk vård.^[10]

#### SUP: 3 d § (obligatorisk anmälan)

För patient med SUP ska chefsöverläkaren enligt 3 d § LRV inom fyra dagar från det interimistiska beslutet lämna in en anmälan till förvaltningsrätten enligt 16 a § LRV; skyldigheten gäller alltså oavsett om chefsöverläkaren anser att den slutna vården bör fortsätta eller inte. Den fortsatta prövningen följer 16 a § LRV: rätten prövar om den rättspsykiatriska vården kan upphöra eller ska övergå till öppen eller sluten form.^[2][29][30] Om vården ska fortsätta ska chefsöverläkaren enligt 16 b § LRV ange sin uppfattning och lämna en redogörelse för de omständigheter som uppfattningen grundas på; en ny anmälan ska göras inom var sjätte månad från den dag då förvaltningsrätten senast meddelade beslut i frågan.^[12][27]

Polishjälp och utebliven inställelse

Polishjälp får begäras enligt 27 § LRV med tillämpning av 47 § andra och tredje styckena samt 47 a och 47 b §§ LPT.^[15] 27 § LRV omfattar Polismyndighetens och Kriminalvårdens skyldighet att lämna hjälp, och enligt 47 § LPT ska Polismyndigheten bland annat lämna hjälp på begäran av chefsöverläkaren för att återföra en patient som har lämnat vårdinrättningen utan tillstånd, för att återföra en patient till vårdinrättningen om denne inte har återvänt dit sedan tiden för ett tillstånd att vistas utanför inrättningens område har gått ut eller tillståndet har återkallats, samt för att återföra en patient till vårdinrättningen om denne inte har återvänt dit sedan beslut om sluten psykiatrisk tvångsvård har fattats. En begäran om polishjälp enligt 47 § tredje stycket LPT får göras endast om det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att de befogenheter som anges i 10 och 10 a §§ polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller om det annars finns synnerliga skäl.^[14] Polishjälp enligt 47 § LPT förutsätter således en redan verkställbar grund för återintagning och är inte en självständig grund för frihetsberövande.^[5] Bestämmelsen gäller både när återintagning har beslutats enligt 3 c § eller 3 d § LRV och när det finns ett förvaltningsrättsligt beslut om fortsatt sluten vård.^[13]

Överklagande

Ett beslut av chefsöverläkaren om intagning enligt 3 c § eller 3 d § LRV får överklagas av patienten till allmän förvaltningsdomstol enligt 18 § första stycket 1 LRV.^[20] Bestämmelsen i 18 § första stycket 2 LRV om att överklagandet ska anses innefatta en begäran om att vården ska upphöra gäller däremot intagning enligt 5 § LRV och omfattar inte återintagning enligt 3 c § eller 3 d § LRV. 18 § andra stycket LRV anger dessutom att andra chefsöverläkarbeslut enligt lagen inte får överklagas.^[24]

Offentligt biträde ska enligt 22 a § LRV förordnas för patienten i mål hos allmän förvaltningsdomstol om målet gäller medgivande till fortsatt vård enligt 3 c § eller 12 a §, upphörande av vård enligt 16 a §, överklagande av beslut enligt 18 § första stycket 1, 2, 3, 7 eller 8 LRV, eller tillstånd eller återkallelse av tillstånd att vistas utanför vårdinrättningens område för patient med särskild utskrivningsprövning; biträde förordnas dock inte om det måste antas att det inte finns något behov av ett biträde.^[23] För förvaltningsrättens handläggning gäller 21 a § LRV, som anger skyndsamhetskrav och att mål om återintagning ska tas upp till avgörande inom åtta dagar, eller femton dagar för patienter med SUP.^[4]

Socialstyrelsens föreskrifter

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (HSLF-FS 2022:62, tidigare SOSFS 2008:18) anger i 4 kap. 11 § att chefsöverläkaren, själv eller genom annan hälso- och sjukvårdspersonal, ska hämta in information från berörda aktörer inom den öppna hälso- och sjukvården och socialtjänsten för att frågan om återintagning till sluten vård eller vårdens upphörande ska kunna prövas fortlöpande.^[25]

Praxis och förarbeten utgörs av proposition 2007/08:70 Ny vårdform inom den psykiatriska tvångsvården, som ligger bakom införandet av bestämmelserna om återintagning i 3 a–3 d §§ LRV. Propositionen är inte inhämtad i original och åberopas inte som källa för materiella slutsatser; läsaren hänvisas i stället till de i Rättslig reglering angivna bestämmelserna.

Den materiella analysen vilar på de i Rättslig reglering angivna bestämmelserna i LRV (3 a, 3 b, 3 c, 3 d, 12 a, 16 a, 16 b, 18, 21 a, 22, 22 a, 22 b, 23, 27 §§) och i LPT (7 § fjärde stycket, 7 a §, 47 § andra och tredje styckena samt 47 a–b §§), kompletterade av Socialstyrelsens föreskrifter HSLF-FS 2022:62 4 kap. 11 §.

Som bakgrundsexempel på dokumentationskrav vid tvångsåtgärder nämns JO:s inspektionsbeslut dnr 1169-2012 (Rättspsykiatriska kliniken i Örebro), där JO underströk vikten av att beslutet om återintagning finns dokumenterat i journalen innan tvångsåtgärder som bältesläggning vidtas, eftersom tvångsåtgärder förutsätter att patienten är formellt intagen på sluten vård.^[31] JO-beslutet ger inte den rättsliga grunden för återintagning utan tjänar endast som illustration av dokumentationskravet.

Den rättsliga grunden för återintagning respektive interimistiskt beslut framgår av 3 a–3 d §§ LRV och av förvaltningsrättens prövning enligt 12 a § eller 16 a § LRV.

Sammantaget är den rättsliga utgångspunkten att en patient i öppen rättspsykiatrisk vård kan återintas till sluten rättspsykiatrisk vård när de medicinska och rättsliga rekvisiten är uppfyllda, och att chefsöverläkaren har en aktiv skyldighet att fortlöpande pröva om vårdformen bör ändras.

Skillnaden mellan patienter med och utan SUP

För patienter utan SUP är grundrekvisitet enligt 3 a § andra stycket LRV att patientens psykiska tillstånd eller personliga förhållanden i övrigt har förändrats så att behovet av rättspsykiatrisk vård inte längre kan tillgodoses utanför sjukvårdsinrättningen.^[21][33] Det är alltså en klinisk och social bedömning som styr.

För patienter med SUP gäller enligt 3 b § andra stycket LRV att återintagning förutsätter antingen att det finns risk för återfall i brottslighet av allvarligt slag som gör intagning påkallad, eller att patientens psykiska tillstånd eller personliga förhållanden i övrigt har förändrats på det sätt som anges i bestämmelsen. Risk för återfall i allvarlig brottslighet är därmed en självständig grund, inte ett tillägg till en förändring i vård- eller personförhållanden.^[22] För båda grunderna krävs en klinisk och riskmässig bedömning, men i SUP-fallet måste riskbedömningen formuleras tydligt och kopplas till brottslighetens art.

Planerad respektive akut återintagning

Den planerade vägen är att chefsöverläkaren ansöker hos förvaltningsrätten enligt 12 a § LRV om övergång till sluten form för patient utan SUP, och gör en anmälan enligt 16 a § LRV för patient med SUP. Förvaltningsrätten prövar då om den nya vårdformen är motiverad och medger övergången. Förvaltningsrätten ska som huvudregel avgöra målet inom åtta dagar, eller femton dagar om patienten har SUP, enligt 21 a § LRV.^[32][4]

Den akuta vägen aktualiseras när rättens prövning inte kan avvaktas med hänsyn till risken för patientens eller annans hälsa eller personliga säkerhet. Chefsöverläkaren får då enligt 3 c § eller 3 d § LRV besluta om omedelbar återintagning till sluten vård. Enligt 23 § första stycket LRV får chefsöverläkaren delegera uppgifter enligt lagen till en erfaren läkare med specialistkompetens inom psykiatri; för intagningsbeslut enligt 3 c § eller 3 d § gäller dock enligt 23 § andra stycket att ett sådant uppdrag vid särskilda skäl inte får lämnas åt en annan läkare.^[9] Huruvida första ledets delegation till en erfaren specialist omfattar 3 c/3 d-beslut bör vid tveksamhet kontrolleras mot proposition 2007/08:70, som inte är inhämtad i original. Om den slutna vården ska fortsätta utöver den akuta fasen ställs olika krav beroende på om patienten har SUP. För patient utan SUP ska chefsöverläkaren enligt 3 c § andra stycket LRV, om han eller hon anser att den slutna vården bör fortsätta, inom fyra dagar ansöka hos förvaltningsrätten om medgivande till fortsatt sluten vård. För patient med SUP ska chefsöverläkaren enligt 3 d § LRV i stället inom fyra dagar från det interimistiska beslutet lämna in en anmälan till förvaltningsrätten enligt 16 a § LRV; skyldigheten är obligatorisk och gäller oavsett om chefsöverläkaren anser att den slutna vården bör fortsätta.

Rättens medgivande till fortsatt sluten vård enligt 3 c § andra stycket LRV gäller för patient utan SUP i högst sex månader.^[1] För patient utan SUP gäller därefter reglerna om fortsatt vård enligt 12 a § LRV. För patient med SUP följer den fortsatta prövningen enligt 16 a § LRV (se vidare avsnittet om återintagning via förvaltningsrätten i Rättslig reglering).

Utebliven inställelse och handräckning

Om patienten inte inställer sig frivilligt har chefsöverläkaren möjlighet att begära polishjälp enligt 27 § LRV. Det förutsätter att det finns en rättslig grund för återintagningen, antingen genom ett beslut av chefsöverläkaren enligt 3 c § eller 3 d § LRV eller genom ett förvaltningsrättsligt beslut om fortsatt sluten vård. Polishjälpen är alltså inte en självständig rättslig grund för frihetsberövande, utan ett verkställighetsmedel som förutsätter att återintagningen redan är rättsligt grundad.

Praktiska moment för chefsöverläkaren

1. Fortlöpande prövning: Enligt HSLF-FS 2022:62 4 kap. 11 § ska chefsöverläkaren själv eller genom annan personal hämta in information från öppen vård och socialtjänst så att frågan om återintagning kan prövas fortlöpande. 2. Dokumenterad bedömning: Vid tecken på försämring bör en medicinsk och social bedömning journalföras. HSLF-FS 2022:62 4 kap. 11 § anger att underlag ska hämtas in så att återintagning eller vårdens upphörande kan prövas fortlöpande.^[25] 3. Beslut: Vid planerad återintagning initierar chefsöverläkaren domstolsspår genom ansökan enligt 12 a § LRV (utan SUP) eller anmälan enligt 16 a § LRV (med SUP).^[16] Endast i akuta fall fattar chefsöverläkaren själv ett interimistiskt beslut enligt 3 c § eller 3 d § LRV, under förutsättning att 3 a § respektive 3 b § är uppfyllda och rättens beslut inte kan avvaktas.^[2] 4. Underrättelse till förvaltningsrätten: Efter ett interimistiskt beslut enligt 3 c § eller 3 d § ska ansökan respektive anmälan göras inom fyra dagar.^[10] I det planerade spåret gäller ingen fyradagarsfrist; för SUP-patient ska anmälan enligt 16 a § i stället göras genast när chefsöverläkaren anser att vården bör övergå till sluten form.^[11] Chefsöverläkaren ska då ange sin uppfattning i frågan och lämna en redogörelse för de omständigheter som uppfattningen grundas på (22 § LRV gäller vid ansökan eller anmälan enligt 3 c, 12 a och 16 a §§). 5. Polishjälp vid behov: Om patienten inte inställer sig frivilligt begärs handräckning enligt 27 § LRV med tillämpning av 47 § andra och tredje styckena samt 47 a och 47 b §§ LPT. 27 § LRV omfattar både Polismyndighetens och Kriminalvårdens hjälp i tillämpliga delar.^[13] Inför begäran bör chefsöverläkaren dokumentera den verkställbara grunden för återintagning (3 c/3 d § eller förvaltningsrättsligt beslut) och varför förutsättningarna i 47 § tredje stycket LPT är uppfyllda, det vill säga att det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att polislagens befogenheter behöver tillgripas eller att det annars finns synnerliga skäl.^[5][14] Handräckningen förutsätter verkställbar grund och är inte en självständig grund för frihetsberövande. 6. Uppföljning: Den samordnade vårdplanen är ett rättsligt formkrav enligt 7 § fjärde stycket och 7 a § LPT vid ansökan om öppen psykiatrisk tvångsvård och ett krav på fortlöpande informationsinhämtning enligt HSLF-FS 2022:62 4 kap. 11 § för öppen rättspsykiatrisk vård.^[17][18] För fortsatt sluten rättspsykiatrisk vård bör chefsöverläkaren se till att den medicinska och sociala bedömningen dokumenteras och bifogas ansökan enligt 22 § LRV, men det finns i tillgängliga källor inte ett generellt formkrav på att en samordnad vårdplan bifogas varje sådan ansökan.^[34] Om patienten i stället ska överföras till annan vårdform (till exempel frivillig vård, LVM eller öppen psykiatrisk tvångsvård enligt LPT) aktualiseras andra regler och bedömningen kan bli annorlunda.

Permission och vistelse utanför vårdinrättningen

Permission för SUP-patienter regleras i 10 § LRV och är en tillfällig vistelse utanför inrättningen för en patient som formellt är kvar i sluten vård.^[36] Frågan om permission är närliggande men styr inte svaret på frågan om återintagning: permission förutsätter att patienten formellt är kvar i sluten vård, medan öppen rättspsykiatrisk vård enligt 3 a § eller 3 b § LRV innebär att vårdformen har övergått till öppen.^[21][26] Om en patient som är på permission inte återvänder rör det sig om återförande inom den pågående slutna vården där handräckning kan begäras enligt 27 § LRV med tillämpning av 47 § andra och tredje styckena LPT, inte om återintagning enligt 3 c § eller 3 d § LRV.^[5][14][13]

Vårdens upphörande

En närliggande fråga är när vården ska upphöra, som regleras i 12 § och 16 § LRV. För SUP-patienter krävs enligt 16 § LRV att det inte längre finns risk för återfall i allvarlig brottslighet för att vården ska kunna upphöra.^[35] Det är en närliggande men distinkt fråga: återintagning aktualiseras när patienten redan är i öppen vård och tillståndet försämras, medan upphörande aktualiseras när risken och vårdbehovet inte längre motiverar fortsatt tvångsvård alls.

Åklagarens talerätt

Enligt 22 b § LRV får allmän åklagare ansöka om att förvaltningsrätten ska upphäva beslut om tillstånd att vistas utanför vårdinrättningen eller att en patient i öppen rättspsykiatrisk vård enligt 3 b § första stycket ska åter ges sluten vård. Det är ett närliggande spår som visar att återintagning kan initieras av åklagare, inte bara av chefsöverläkaren.^[3] I den aktuella frågan utgår analysen från chefsöverläkarens perspektiv.

Delegering och kompetenskrav

Enligt 23 § LRV får chefsöverläkaren delegera uppgifter enligt lagen till en erfaren läkare med specialistkompetens, dock inte intagningsbeslut enligt 3 c § eller 3 d § LRV som ska fattas av chefsöverläkaren själv.^[9]

Verifiera innan ett konkret beslut fattas

Analysen utgår från antagandet att patienten har övergått från sluten till öppen rättspsykiatrisk vård enligt 3 a § eller 3 b § LRV.^[21][22] Om den faktiska situationen avviker, till exempel genom att patienten aldrig har varit intagen på sjukvårdsinrättning eller genom att patienten har lämnat öppen vård utan att ha meddelat sig, kan andra regler bli tillämpliga.

Särskilt bör följande förutsättningar verifieras innan ett konkret beslut fattas.

• Vilken typ av rättspsykiatrisk vård patienten faktiskt ges (öppen enligt 3 a § eller 3 b § LRV, eller sluten), och om det finns ett aktuellt beslut om särskild utskrivningsprövning.
• Om patienten befinner sig på permission enligt 10 § LRV; i så fall rör det sig om återförande inom pågående sluten vård, inte om återintagning enligt 3 c § eller 3 d § LRV.
• Om patienten faktiskt har tillstånd att vistas utanför vårdinrättningen och vilka villkor som gäller.
• Om det finns eller bör initieras ett domstolsspår: för patient utan SUP en ansökan enligt 12 a § LRV, och för patient med SUP en anmälan enligt 16 a § LRV.
• För SUP-spåret enligt 3 d § och 16 a § LRV framgår av 16 b § LRV att chefsöverläkaren vid anmälan ska ange om vården bör ges som sluten eller öppen och att ny anmälan ska göras inom var sjätte månad; till anmälan om öppen rättspsykiatrisk vård ska det fogas en samordnad vårdplan enligt 7 a § LPT och en särskild redogörelse för risken för återfall i allvarlig brottslighet samt planerade insatser.^[12][18]
• Tidföljden efter 16 a-prövningen och konsekvensen av utebliven anmälan eller avslag bör dock kontrolleras mot aktuell lagtext innan ett konkret beslut fattas.
• Tidpunkt och version av LRV, eftersom regelverket har ändrats över tid och senaste lydelse bör kontrolleras mot aktuell SFS.

Öppna frågor

• Hur förvaltningsrätt och kammarrätt har bedömt gränsen mellan 3 a § andra stycket och 3 b § andra stycket 2 LRV (förändrade personliga förhållanden jämfört med risk för återfall i brottslighet) i faktiskt liknande fall framgår inte av underlaget och bör sökas i praxis innan ett konkret ställningstagande görs.
• Hur polishjälp enligt 27 § LRV respektive 47 § LPT förhåller sig till en situation där patienten med öppen rättspsykiatrisk vård avviker och det ännu inte finns ett verkställbart beslut om återintagning, det vill säga om polisen i den situationen kan ingripa med tvång och på vilken laglig grund.

En patient i öppen rättspsykiatrisk vård får återintas till sluten rättspsykiatrisk vård antingen planerat eller interimistiskt.^[16]

För patienter utan SUP krävs enligt 3 a § andra stycket LRV att patientens psykiska tillstånd eller personliga förhållanden i övrigt har förändrats så att behovet av rättspsykiatrisk vård inte längre kan tillgodoses utanför sjukvårdsinrättningen. För patienter med SUP gäller enligt 3 b § andra stycket LRV att patienten får åter ges sluten vård antingen om det på grund av risken för återfall i brottslighet av allvarligt slag är påkallat att han eller hon är intagen på en sjukvårdsinrättning, eller om hans eller hennes psykiska tillstånd eller personliga förhållanden i övrigt har förändrats på ett sådant sätt att behovet av rättspsykiatrisk vård inte längre kan tillgodoses utanför sjukvårdsinrättningen. Risk för återfall i allvarlig brottslighet är alltså en självständig grund för SUP-patienter, inte ett tillägg till förändring i vård- eller personförhållanden.

Interimistiskt beslut enligt 3 c § eller 3 d § LRV fattas av chefsöverläkaren själv och kan inte delegeras enligt 23 § första stycket LRV. Förvaltningsrätten ska som huvudregel avgöra målet inom åtta dagar, eller femton dagar om patienten har SUP, enligt 21 a § LRV. Chefsöverläkarens beslut om intagning enligt 3 c § eller 3 d § LRV får överklagas av patienten till allmän förvaltningsdomstol enligt 18 § första stycket 1 LRV. Bestämmelsen i 18 § första stycket 2 LRV om att överklagandet ska anses innefatta en begäran om att vården ska upphöra gäller däremot intagning enligt 5 § LRV, inte återintagning enligt 3 c § eller 3 d § LRV. 18 § andra stycket LRV anger dessutom att andra chefsöverläkarbeslut enligt lagen inte får överklagas. Offentligt biträde för patienten ska enligt 22 a § LRV förordnas i mål hos allmän förvaltningsdomstol om målet gäller överklagande av beslut enligt 18 § första stycket 1 LRV (intagning enligt 3 c eller 3 d §), medgivande till fortsatt vård enligt 3 c eller 12 a §, upphörande av vård enligt 16 a § eller andra angivna situationer.

Om patienten inte inställer sig frivilligt får chefsöverläkaren begära handräckning av Polismyndigheten enligt 27 § LRV, med tillämpning av 47 § andra och tredje styckena samt 47 a och 47 b §§ LPT. Detta förutsätter att det finns ett verkställbart beslut om återintagning: antingen förvaltningsrättens beslut om övergång till sluten vård enligt 12 a § eller 16 a § LRV, eller chefsöverläkarens interimistiska beslut enligt 3 c § eller 3 d § LRV. En begäran om polishjälp enligt 47 § tredje stycket LPT får göras endast om det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att de befogenheter som anges i 10 och 10 a §§ polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller om det annars finns synnerliga skäl. Polishjälp är alltså inte en självständig rättslig grund för frihetsberövande, utan ett verkställighetsmedel som förutsätter att återintagningen redan är rättsligt grundad.

En patient i öppen rättspsykiatrisk vård får återintas till sluten rättspsykiatrisk vård antingen planerat eller interimistiskt.

För patienter utan SUP krävs enligt 3 a § andra stycket LRV att patientens psykiska tillstånd eller personliga förhållanden i övrigt har förändrats så att behovet av rättspsykiatrisk vård inte längre kan tillgodoses utanför sjukvårdsinrättningen.^[21] För patienter med SUP gäller enligt 3 b § andra stycket LRV att patienten får åter ges sluten vård antingen om det på grund av risken för återfall i brottslighet av allvarligt slag är påkallat att han eller hon är intagen på en sjukvårdsinrättning, eller om hans eller hennes psykiska tillstånd eller personliga förhållanden i övrigt har förändrats på ett sådant sätt att behovet av rättspsykiatrisk vård inte längre kan tillgodoses utanför sjukvårdsinrättningen.^[22] Risk för återfall i allvarlig brottslighet är alltså en självständig grund för SUP-patienter, inte ett tillägg till förändring i vård- eller personförhållanden.

Interimistiskt beslut enligt 3 c § eller 3 d § LRV fattas av chefsöverläkaren själv och kan inte delegeras enligt 23 § första stycket LRV.^[9] Förvaltningsrätten ska som huvudregel avgöra målet inom åtta dagar, eller femton dagar om patienten har SUP, enligt 21 a § LRV.^[4] Chefsöverläkarens beslut om intagning enligt 3 c § eller 3 d § LRV får överklagas av patienten till allmän förvaltningsdomstol enligt 18 § första stycket 1 LRV. Bestämmelsen i 18 § första stycket 2 LRV om att överklagandet ska anses innefatta en begäran om att vården ska upphöra gäller däremot intagning enligt 5 § LRV, inte återintagning enligt 3 c § eller 3 d § LRV.^[24] 18 § andra stycket LRV anger dessutom att andra chefsöverläkarbeslut enligt lagen inte får överklagas. Offentligt biträde för patienten ska enligt 22 a § LRV förordnas i mål hos allmän förvaltningsdomstol om målet gäller överklagande av beslut enligt 18 § första stycket 1 LRV, medgivande till fortsatt vård enligt 3 c § eller 12 a §, upphörande av vård enligt 16 a § eller andra angivna situationer; biträde förordnas dock inte om det saknas behov.^[23]

Om patienten inte inställer sig frivilligt får chefsöverläkaren begära handräckning av Polismyndigheten enligt 27 § LRV, med tillämpning av 47 § andra och tredje styckena samt 47 a och 47 b §§ LPT. Detta förutsätter att det finns ett verkställbart beslut om återintagning: antingen förvaltningsrättens beslut om övergång till sluten vård enligt 12 a § eller 16 a § LRV, eller chefsöverläkarens interimistiska beslut enligt 3 c § eller 3 d § LRV.^[16] En begäran om polishjälp enligt 47 § tredje stycket LPT får göras endast om det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att de befogenheter som anges i 10 och 10 a §§ polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller om det annars finns synnerliga skäl.^[5] Polishjälp är alltså inte en självständig rättslig grund för frihetsberövande, utan ett verkställighetsmedel som förutsätter att återintagningen redan är rättsligt grundad.^[13]

En patient i öppen rättspsykiatrisk vård får återintas till sluten rättspsykiatrisk vård antingen planerat eller interimistiskt.^[2][10]

För patienter utan SUP krävs enligt 3 a § andra stycket LRV att patientens psykiska tillstånd eller personliga förhållanden i övrigt har förändrats så att behovet av rättspsykiatrisk vård inte längre kan tillgodoses utanför sjukvårdsinrättningen. För patienter med SUP gäller enligt 3 b § andra stycket LRV att patienten får åter ges sluten vård antingen om det på grund av risken för återfall i brottslighet av allvarligt slag är påkallat att han eller hon är intagen på en sjukvårdsinrättning, eller om hans eller hennes psykiska tillstånd eller personliga förhållanden i övrigt har förändrats på ett sådant sätt att behovet av rättspsykiatrisk vård inte längre kan tillgodoses utanför sjukvårdsinrättningen. Risk för återfall i allvarlig brottslighet är alltså en självständig grund för SUP-patienter, inte ett tillägg till förändring i vård- eller personförhållanden.

Interimistiskt beslut enligt 3 c § eller 3 d § LRV förutsätter enligt 23 § andra stycket LRV att chefsöverläkaren inte lämnar ifrån sig uppgiften till en läkare utan specialistkompetens; huruvida första ledets delegation till en erfaren specialist omfattar 3 c/3 d-beslut bör vid tveksamhet kontrolleras mot proposition 2007/08:70. Förvaltningsrätten ska som huvudregel avgöra målet inom åtta dagar, eller femton dagar om patienten har SUP, enligt 21 a § LRV. Chefsöverläkarens beslut om intagning enligt 3 c § eller 3 d § LRV får överklagas av patienten till allmän förvaltningsdomstol enligt 18 § första stycket 1 LRV. Bestämmelsen i 18 § första stycket 2 LRV om att överklagandet ska anses innefatta en begäran om att vården ska upphöra gäller däremot intagning enligt 5 § LRV, inte återintagning enligt 3 c § eller 3 d § LRV. 18 § andra stycket LRV anger dessutom att andra chefsöverläkarbeslut enligt lagen inte får överklagas. Offentligt biträde för patienten ska enligt 22 a § LRV förordnas i mål enligt lagen, och allmän åklagare får enligt 22 b § LRV ansöka om att en patient med särskild utskrivningsprövning som ges öppen rättspsykiatrisk vård ska ges sluten vård.

För den fortsatta handläggningen gäller en asymmetri mellan spåren: en ansökan enligt 3 c § LRV görs endast om chefsöverläkaren anser att den slutna vården bör fortsätta; görs ingen ansökan eller avslås den, kvarstår beslutet om öppen vård. För 3 d § LRV är däremot fyradagarsanmälan enligt 16 a § LRV obligatorisk oavsett om chefsöverläkaren vill att vården ska fortsätta, och en ny anmälan ska göras inom var sjätte månad enligt 16 b § LRV. Om patienten inte inställer sig frivilligt kan chefsöverläkaren begära polishjälp enligt 27 § LRV och 47 § andra och tredje styckena samt 47 a och 47 b §§ LPT; polishjälp är ett verkställighetsmedel och inte en egen grund för frihetsberövande.

Den medicinska kompetens som krävs för återintagning enligt HSLF-FS 2022:62 regleras i 4 kap. 11 §, som anger att en legitimerad läkare med specialistkompetens i psykiatri eller rättspsykiatri, eller annan läkare med särskild erfarenhet av rättspsykiatrisk vård, ska ansvara för den rättspsykiatriska undersökningen och vården. Vid tillämpningen av öppen rättspsykiatrisk vård gäller enligt 12 a § LRV motsvarande formkrav som vid ansökan om öppen psykiatrisk tvångsvård, inklusive 7 § fjärde stycket och 7 a § LPT.

För patienter utan SUP krävs enligt 3 a § andra stycket LRV att patientens psykiska tillstånd eller personliga förhållanden i övrigt har förändrats så att behovet av rättspsykiatrisk vård inte längre kan tillgodoses utanför sjukvårdsinrättningen. För patienter med SUP gäller enligt 3 b § andra stycket LRV att patienten får åter ges sluten vård antingen om det på grund av risken för återfall i brottslighet av allvarligt slag är påkallat att han eller hon är intagen på en sjukvårdsinrättning, eller om hans eller hennes psykiska tillstånd eller personliga förhållanden i övrigt har förändrats på ett sådant sätt att behovet av rättspsykiatrisk vård inte längre kan tillgodoses utanför sjukvårdsinrättningen. Risk för återfall i allvarlig brottslighet är alltså en självständig grund för SUP-patienter, inte ett tillägg till förändring i vård- eller personförhållanden.

Interimistiskt beslut enligt 3 c § eller 3 d § LRV förutsätter enligt 23 § andra stycket LRV att chefsöverläkaren inte lämnar ifrån sig uppgiften till en läkare utan specialistkompetens; huruvida första ledets delegation till en erfaren specialist omfattar 3 c/3 d-beslut bör vid tveksamhet kontrolleras mot proposition 2007/08:70. Förvaltningsrätten ska som huvudregel avgöra målet inom åtta dagar, eller femton dagar om patienten har SUP, enligt 21 a § LRV. Chefsöverläkarens beslut om intagning enligt 3 c § eller 3 d § LRV får överklagas av patienten till allmän förvaltningsdomstol enligt 18 § första stycket 1 LRV. Bestämmelsen i 18 § första stycket 2 LRV om att överklagandet ska anses innefatta en begäran om att vården ska upphöra gäller däremot intagning enligt 5 § LRV, inte återintagning enligt 3 c § eller 3 d § LRV. 18 § andra stycket LRV anger dessutom att andra chefsöverläkarbeslut enligt lagen inte får överklagas.

Offentligt biträde ska enligt 22 a § LRV förordnas för patienten i mål hos allmän förvaltningsdomstol om målet gäller medgivande till fortsatt vård enligt 3 c § eller 12 a §, upphörande av vård enligt 16 a §, överklagande av beslut enligt 18 § första stycket 1, 2, 3, 7 eller 8 LRV, eller tillstånd eller återkallelse av tillstånd att vistas utanför vårdinrättningens område för patient med särskild utskrivningsprövning; biträde förordnas dock inte om det måste antas att det inte finns något behov av ett biträde.

Om patienten inte inställer sig frivilligt kan chefsöverläkaren begära handräckning av Polismyndigheten enligt 27 § LRV med tillämpning av 47 § andra och tredje styckena samt 47 a och 47 b §§ LPT för att återföra patienten till vårdinrättningen. Polishjälp förutsätter en redan verkställbar grund för återintagning och är inte en självständig grund för frihetsberövande. Bestämmelsen gäller både när återintagning har beslutats interimistiskt enligt 3 c § eller 3 d § LRV och när det finns ett förvaltningsrättsligt beslut om fortsatt sluten vård.

En patient i öppen rättspsykiatrisk vård får återintas till sluten rättspsykiatrisk vård antingen planerat eller interimistiskt.^[3]

För patienter utan SUP krävs enligt 3 a § andra stycket LRV att patientens psykiska tillstånd eller personliga förhållanden i övrigt har förändrats så att behovet av rättspsykiatrisk vård inte längre kan tillgodoses utanför sjukvårdsinrättningen.^[21] För patienter med SUP gäller enligt 3 b § andra stycket LRV att patienten får åter ges sluten vård antingen om det på grund av risken för återfall i brottslighet av allvarligt slag är påkallat att han eller hon är intagen på en sjukvårdsinrättning, eller om hans eller hennes psykiska tillstånd eller personliga förhållanden i övrigt har förändrats på ett sådant sätt att behovet av rättspsykiatrisk vård inte längre kan tillgodoses utanför sjukvårdsinrättningen. Risk för återfall i allvarlig brottslighet är alltså en självständig grund för SUP-patienter, inte ett tillägg till förändring i vård- eller personförhållanden.^[22]

Interimistiskt beslut enligt 3 c § eller 3 d § LRV förutsätter enligt 23 § andra stycket LRV att chefsöverläkaren inte lämnar ifrån sig uppgiften till en läkare utan specialistkompetens; huruvida första ledets delegation till en erfaren specialist omfattar 3 c/3 d-beslut bör vid tveksamhet kontrolleras mot proposition 2007/08:70.^[9] Förvaltningsrätten ska som huvudregel avgöra målet inom åtta dagar, eller femton dagar om patienten har SUP, enligt 21 a § LRV.^[4]

Chefsöverläkarens beslut om intagning enligt 3 c § eller 3 d § LRV får överklagas av patienten till allmän förvaltningsdomstol enligt 18 § första stycket 1 LRV. Bestämmelsen i 18 § första stycket 2 LRV om att överklagandet ska anses innefatta en begäran om att vården ska upphöra gäller däremot intagning enligt 5 § LRV, inte återintagning enligt 3 c § eller 3 d § LRV.^[20] 18 § andra stycket LRV anger dessutom att andra chefsöverläkarbeslut enligt lagen inte får överklagas.^[24]

Offentligt biträde för patienten ska enligt 22 a § LRV förordnas i mål enligt lagen, och allmän åklagare får enligt 22 b § LRV ansöka om att en patient med särskild utskrivningsprövning som ges öppen rättspsykiatrisk vård ska ges sluten vård.^[23]

För den fortsatta handläggningen gäller en asymmetri mellan spåren: en ansökan enligt 3 c § LRV görs endast om chefsöverläkaren anser att den slutna vården bör fortsätta; görs ingen ansökan eller avslås den, kvarstår beslutet om öppen vård.^[1] För 3 d § LRV är däremot fyradagarsanmälan enligt 16 a § LRV obligatorisk oavsett om chefsöverläkaren vill att vården ska fortsätta, och en ny anmälan ska göras inom var sjätte månad enligt 16 b § LRV.^[27]

Vid tillämpningen av öppen rättspsykiatrisk vård gäller enligt 12 a § tredje/fjärde stycket LRV motsvarande formkrav som vid ansökan om öppen psykiatrisk tvångsvård, inklusive 7 § fjärde stycket och 7 a § LPT (samordnad vårdplan).^[28] HSLF-FS 2022:62 4 kap. 11 § anger att chefsöverläkaren, själv eller genom annan hälso- och sjukvårdspersonal, ska hämta in information från berörda aktörer inom den öppna hälso- och sjukvården och socialtjänsten för att frågan om återintagning ska kunna prövas fortlöpande.^[25]

Om patienten inte inställer sig frivilligt kan chefsöverläkaren begära polishjälp enligt 27 § LRV och 47 § andra och tredje styckena samt 47 a och 47 b §§ LPT; polishjälp är ett verkställighetsmedel och inte en egen grund för frihetsberövande.^[5]