Uppgift om LPT-tvångsvård per telefon

Hälso- och sjukvårdssekretess i 25 kap. 1 § OSL

Sekretess gäller inom hälso- och sjukvården för uppgift om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående lider men. Samma sekretess gäller i annan medicinsk verksamhet, exempelvis rättspsykiatrisk undersökning. För uppgifter i allmänna handlingar gäller sekretessen i högst sjuttio år. Av 25 kap. 1 § OSL följer att första stycket inte gäller om annat följer av 7, 8 eller 10 § i samma kapitel eller av 26 kap. 6 §.

Av 25 kap. 10 § 1 OSL följer dock att sekretessen enligt 25 kap. 1 § inte gäller beslut i ärende enligt LPT eller LRV som avser frihetsberövande åtgärd.^[5] Andra uppgifter i ärendet, exempelvis bakomliggande journalmaterial, aktuell patientstatus eller vårdintyg, omfattas däremot fortsatt av sekretessen.^[3]

En uppgift om att en person är intagen för tvångsvård enligt LPT är typiskt sett en sådan uppgift som skyddas av 25 kap. 1 § OSL.

Det materiella sekretesskyddet för uppgift om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden inom hälso- och sjukvården följer alltså av 25 kap. 1 § OSL.^[2] Av 8 kap. 1 § OSL följer att denna sekretess gäller även mot andra myndigheter, om inte annat anges i lagen.^[7] Av 6 kap. 5 § OSL följer att en myndighets skyldighet att på begäran av en annan myndighet lämna uppgift som den förfogar över inte gäller när uppgiften är sekretessbelagd eller det skulle hindra arbetets behöriga gång.^[6]

Förbud mot annan användning av sekretessreglerad uppgift i 7 kap. 1 § OSL

Av 7 kap. 1 § OSL följer att om förbud enligt OSL gäller mot att röja en uppgift, får uppgiften inte heller i övrigt utnyttjas utanför den verksamhet för vilken den är sekretessreglerad. Bestämmelsen är en separat regel om användningsbegränsning och säger inte att sekretessen i sig ”inte får begränsas av myndigheten” – den träffar varje annan användning av uppgiften utanför den verksamhet där sekretessen gäller.^[8]

Tystnadsplikt i patientsäkerhetslagen

PSL:s tystnadsplikt för hälso- och sjukvårdspersonal följer av 6 kap. 12 § (generell tystnadsplikt för personal inom enskild hälso- och sjukvård).^[9] För det allmännas verksamhet, det vill säga offentlig hälso- och sjukvård, gäller sekretess i stället enligt 25 kap. 1 § OSL, vilket också framgår av PSL-bestämmelsens sista mening. 6 kap. 13 § PSL reglerar en avgränsad situation om uppgift från enskild med risk för våld eller allvarligt men mot uppgiftslämnaren och har inte direkt relevans för denna telefonfråga.

Samtycke som sekretessbrytande grund i 12 kap. OSL

Sekretess till skydd för en enskild gäller enligt 12 kap. 1 § OSL inte i förhållande till den enskilde själv. Enligt 12 kap. 2 § OSL kan den enskilde helt eller delvis häva sekretess som gäller till skydd för honom eller henne, om inte annat anges i lagen. Om samtycke lämnas till att en uppgift som är sekretessbelagd till skydd för den enskilde lämnas till en annan enskild under förutsättning att myndigheten gör ett förbehåll som inskränker mottagarens rätt att lämna uppgiften vidare eller utnyttja den, ska myndigheten göra ett sådant förbehåll när uppgiften lämnas ut.

I vårdpraktiken innebär detta att patienten enligt 12 kap. 2 § OSL helt eller delvis kan häva sekretessen enligt 25 kap. 1 § OSL. En vårdnadshavare kan däremot förfoga över sekretessen endast i den utsträckning som följer av den särskilda regleringen i 12 kap. 3 § OSL. Enligt 12 kap. 3 § första stycket 1 OSL kan sekretessen bestå gentemot vårdnadshavaren. Det förutsätter att det kan antas att den underårige lider betydande men om uppgiften röjs för vårdnadshavaren. Andra stycket i 12 kap. 3 § OSL aktiveras när sekretessen inte gäller gentemot vårdnadshavaren enligt första stycket. Vårdnadshavaren förfogar då ensam eller, beroende på den underåriges ålder och mognad, tillsammans med den underårige över sekretessen.

Prövningen enligt 12 kap. 3 § första stycket OSL börjar med frågan i vilken utsträckning vårdnadshavaren har rätt och skyldighet att bestämma enligt 6 kap. 11 § föräldrabalken. Barnets stigande ålder och utveckling samt den aktuella frågans art påverkar bestämmanderättens omfattning. Om bestämmanderätten inte omfattar frågan gäller sekretess gentemot vårdnadshavaren. Om vårdnadshavaren har bestämmanderätt kan sekretessen ändå bestå om det kan antas att den underårige lider betydande men vid ett röjande eller om sekretess annars följer av lagen. Först när sekretess inte gäller gentemot vårdnadshavaren avgör ålder och mognad enligt andra stycket om vårdnadshavaren förfogar ensam eller tillsammans med den underårige över sekretessen. För att ett samtycke ska kunna häva sekretessen måste det komma från den som har förfoganderätt och avse den aktuella uppgiften. OSL uppställer inte ett generellt formkrav på dokumentation, men den som lämnar ut uppgiften bör kunna visa att förutsättningarna för utlämnande var uppfyllda i det enskilda fallet.^[11] Ett enbart per telefon påstått samtycke utan möjlighet att verifiera identitet eller förfoganderätt bör normalt inte ensamt föranleda utlämning: i avsaknad av säker identifiering och klarlagd förfoganderätt saknas tillräckligt underlag för att behandla samtalet som ett giltigt samtycke enligt 12 kap. 2 § OSL, och utlämnandet bör därför handläggas formellt.

LPT:s syfte och krav på god vård

Lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, LPT, anger tvångsvårdens syfte i 2 §: tvångsvården ska syfta till att sätta patienten i stånd att frivilligt medverka till nödvändig vård och ta emot det stöd som han eller hon behöver.^[12] Det allmänna kravet på god vård, inklusive att vården ska tillgodose patientens behov av trygghet, kontinuitet och säkerhet, följer i stället av 5 kap. 1 § 2 hälso- och sjukvårdslagen (2017:30).^[13] För uppgifter om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden i det allmännas hälso- och sjukvård gäller sekretess enligt 25 kap. 1 § OSL, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående lider men.^[1] För den som tillhör eller har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen inom enskild hälso- och sjukvård gäller i stället tystnadsplikt enligt 6 kap. 12 § PSL för vad personen i verksamheten har fått veta om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden.^[10] Förbudet i PSL avser obehörigt röjande.

JO om telefonuppgifter och uppgiftsskyldighet

JO har i JO 1990/91 s. 382 uttalat att 15 kap. 4 § sekretesslagen (numera 6 kap. 4 § OSL) ska ses som ett viktigt komplement till tryckfrihetsförordningens offentlighetsprincip, och att en begäran om uppgifter ur allmän handling ska prövas i enlighet med bestämmelsen. JO underströk att uppgiftsskyldigheten är huvudregel och inte grundlagsfäst, och att den därmed förutsätter att uppgiften inte är sekretessbelagd.^[14] Eftersom uppgiftsskyldigheten enligt 6 kap. 4 § OSL förutsätter att uppgiften inte är sekretessbelagd, faller den muntliga uppgiftsskyldigheten bort när 25 kap. 1 § OSL är tillämplig.^[1]

JO om gränsen mellan uppgiftsbegäran och handlingsbegäran

JO har i JO dnr 6673-2009 uttalat att ett kommunalt bolag som omfattas av offentlighetsprincipen är skyldigt att på begäran av enskild lämna uppgift ur allmän handling som förvaras hos bolaget, om inte uppgiften är sekretessbelagd eller utlämnandet skulle hindra arbetets behöriga gång, och att skyldigheten gäller även om den enskilde inte uttryckligen hänför sig till en allmän handling, om det är uppenbart att uppgiften finns i en sådan handling och kan lämnas ut utan att det hindrar arbetets behöriga gång.^[15][17][21]

HFD om arbetets behöriga gång

Högsta förvaltningsdomstolen har i HFD 2023 ref. 40 (mål 5894-22) – som gällde 6 kap. 5 § OSL – uttalat att undantaget för arbetets behöriga gång tar sikte på om utlämnandet vid tidpunkten för begäran hindrar arbetets behöriga gång hos myndigheten, exempelvis när uppgiften inte finns tillgänglig utan omfattande efterforskning eller annars krävande arbetsinsats, och att det vid bedömningen inte kan tillmätas någon betydelse om myndigheten i en mer obestämd framtid eventuellt kan få problem på grund av utlämnandet.^{[16][18][19][20]} HFD-domens innebörd är dock begränsad till en arbetets-behöriga-gång-bedömning; den ger inte stöd för att lämna sekretessbelagda uppgifter.

Bedömningen delas upp per mottagare. Huvudregeln i 25 kap. 1 § OSL gäller oavsett mottagare; det som skiljer är om det finns en verifierad sekretessbrytande grund, en specifik uppgiftsskyldighet eller ett undantag enligt 25 kap. 10 § 1 OSL. En särskild uppgiftsskyldighet följer av 6 kap. 15 § 1 patientsäkerhetslagen (2010:659): i ett enskilt fall ska hälso- och sjukvårdspersonalen på begäran av domstol, åklagarmyndighet, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Kronofogdemyndigheten, Skatteverket, Tullverket eller, under höjd beredskap, av Försvarsmakten lämna uppgift om huruvida någon vistas på en sjukvårdsinrättning.^[26] Skyldigheten bryter sekretessen enligt 10 kap. 28 § OSL och gäller utan att rekvisiten i 10 kap. 23 § OSL behöver vara uppfyllda.^[22] Den omfattar enbart närvaro eller frånvaro – inte uppgift om att vistelsen sker med stöd av LPT, diagnos, behandling, vårdintyg, permission eller vårdavdelning.

Privatperson

En enskild har enligt 2 kap. TF rätt att ta del av en allmän handling. En uppgift ur handlingen får dock inte lämnas ut om den omfattas av sekretess; detta framgår också av 6 kap. 4 § OSL. En telefonförfrågan om huruvida en viss person är intagen för tvångsvård enligt LPT träffas av 25 kap. 1 § OSL, och läkaren ska som utgångspunkt inte per telefon bekräfta vare sig intagning eller avsaknad av intagning.^[2][23] Privatpersonen bör hänvisas till den funktion som prövar begäran om allmän handling. Begäran får göras muntligen eller skriftligen och ska prövas skyndsamt; myndigheten måste därefter bedöma om sekretess hindrar att uppgiften lämnas ut.

Polisen, Åklagarmyndigheten, Säkerhetspolisen, Skatteverket och Tullverket

Dessa myndigheter kan få bekräftat att personen vistas på sjukvårdsinrättningen enligt 6 kap. 15 § 1 PSL efter verifierad identifiering och enskilt-fall-begäran. Uppgiften är begränsad till vistelse – inte LPT-grund, diagnos, vårdintyg eller vårdavdelning. En sekretessbrytande grund kan dessutom föreligga i följande situationer:

• 10 kap. 23 § OSL (bärande regel för brottsbekämpande myndigheter): Om inte annat följer av 10 kap. 19–22 §§ OSL får en uppgift som har betydelse för utredningen av ett begånget brott och som skyddas av 25 kap. 1 § OSL lämnas till åklagarmyndighet, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller någon annan myndighet som har till uppgift att ingripa mot brottet, men endast om utredningen avser brott med lägsta straff fängelse i minst sex månader, eller försök, förberedelse eller stämpling till brott med lägsta straff fängelse i minst ett år.

• 10 kap. 18 c, 19 och 21 §§ OSL innehåller skilda undantag för särskilt angivna brottssituationer.^[27][28][29] Enligt 18 c § kan uppgifter som rör en enskild eller en närstående lämnas till Polismyndigheten när det på grund av konkreta omständigheter finns risk för att den enskilde mot den närstående begår brott enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken med lägsta straff fängelse i ett år eller mer, om det med hänsyn till planerade eller pågående insatser för den enskilde eller den närstående, eller av andra särskilda skäl, inte är olämpligt att uppgiften lämnas ut. Av 19 § följer ett undantag när uppgiften behövs för att förhindra ett förestående eller avbryta ett pågående brott bland de särskilt uppräknade trafik- och transportbrotten. Enligt 21 § kan uppgifter lämnas till åklagarmyndighet eller Polismyndigheten vid misstanke om brott enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken eller enligt lagen (1982:316) om förbud mot könsstympning av kvinnor och oskuldsingrepp på kvinnor, eller försök, förberedelse eller stämpling till ett sådant brott, när gärningen riktats mot någon som inte har fyllt arton år.

• 10 kap. 24 § OSL gäller sekretess enligt andra bestämmelser än de sekretessbestämmelser som anges i 10 kap. 19–23 §§, 25 kap. 2 § första stycket och 26 kap. 1 a § första stycket. Eftersom 25 kap. 1 § OSL omfattas av 10 kap. 23 § kan 10 kap. 24 § inte användas för en uppgift som är sekretessbelagd enligt 25 kap. 1 §. Den sekretessen omfattas i stället av 10 kap. 23 § OSL.^[30] Om en uppgift om LPT-intagning omfattas av sekretess enligt 25 kap. 1 § OSL kan den därför inte lämnas ut med enbart 10 kap. 24 § som stöd.^[31]

• 25 kap. 10 § 1 OSL undantar uppgift om ett beslut om en frihetsberövande åtgärd från sekretess. Undantaget i 25 kap. 10 § 1 OSL gäller beslutet om den frihetsberövande åtgärden. Det gör inte i sig andra uppgifter om patientens aktuella vårdsituation offentliga, exempelvis uppgifter om fortsatt vistelse på inrättningen, vårdavdelning, diagnos eller vårdintyg. Vid en begäran som gäller ett LPT-beslut behöver vården därför skilja själva beslutet om den frihetsberövande åtgärden från uppgifter om patientens aktuella status och andra journaluppgifter.^[3] De senare uppgifterna måste prövas enligt de sekretessregler som gäller för respektive uppgift.

En allmän kontrollfråga utan konkret brottsutredning uppfyller som regel inte rekvisiten i 10 kap. 23 § OSL, eftersom bestämmelsen förutsätter att uppgiften har betydelse för utredningen av ett begånget brott med lägsta straff fängelse i minst sex månader.

För att kunna göra sin sekretessprövning enligt 10 kap. 23 § OSL behöver vården normalt en precisering från den uppringande myndigheten av vilken uppgift som efterfrågas och av de omständigheter som gör uppgiften av betydelse för den angivna brottsutredningen.

Den som begär uppgiften behöver däremot inte själv peka ut en sekretessbrytande bestämmelse; det är vården som gör sekretessprövningen enligt 6 kap. 4 och 5 §§ OSL och som bör förvissa sig om att uppgiften lämnas till en behörig mottagare.^[16]

För en annan myndighet reglerar 6 kap. 5 § OSL skyldigheten att lämna en uppgift som myndigheten förfogar över, förutsatt att uppgiften inte är sekretessbelagd och att utlämnandet inte hindrar arbetets behöriga gång. För enskilda reglerar 6 kap. 4 § OSL utlämnande av uppgift ur allmän handling, medan rätten att ta del av själva handlingen följer av 2 kap. tryckfrihetsförordningen.

En telefonbekräftelse av att en person är intagen just nu omfattas typiskt sett av 25 kap. 1 § OSL. Före utlämnandet ska vården pröva sekretessen och om den åberopade rättsliga grunden omfattar den efterfrågade uppgiften. När grunden förutsätter att mottagaren är en viss myndighet eller företrädare är det, utöver själva sekretessprövningen, en lämplig säkerhetsåtgärd att vården verifierar att den uppringande verkligen är behörig företrädare för den åberopade myndigheten. OSL uppställer inte något formkrav på förhandsidentifiering, vilket JO 3055-2023 bekräftar (det finns inte formkrav för hur en framställan om utlämnande ska se ut).^[25] Att i telefonläge ändå låta den uppringande myndigheten identifiera sin behöriga företrädare innan ärendet beskrivs får ses som en lämplig säkerhetsåtgärd inom ramen för sekretessprövningen, inte som ett självständigt formkrav – jfr JO 1744-2013, där JO uttalar att en myndighet som ringer för att inhämta uppgifter bör ta reda på vem som svarar innan myndigheten beskriver sitt ärende. Begäran behöver inte vara skriftlig. Om läkaren inte säkert kan avgränsa och pröva uppgiften bör den behöriga utlämnandefunktionen göra prövningen; OSL kräver dock inte att en viss organisatorisk funktion alltid svarar.

Kronofogden^[4]

Kronofogden omfattas av uppgiftsskyldigheten i 6 kap. 15 § 1 PSL och kan därför efter verifierad identifiering och enskilt-fall-begäran få bekräftat att en namngiven person vistas på sjukvårdsinrättningen.^[33] Skyldigheten är begränsad till vistelse och ger inte rätt till uppgift om LPT-grund, diagnos, vårdintyg eller vårdavdelning. PSL-grunden är begränsad till uppgiften om personen vistas på en sjukvårdsinrättning. Begäran om andra uppgifter än huruvida någon vistas på en sjukvårdsinrättning faller utanför uppgiftsskyldigheten i 6 kap. 15 § 1 PSL; en av Kronofogden uttryckligen åberopad annan rättslig grund ska prövas självständigt, men ett sådant åberopande utesluter inte att PSL-grunden ändå blir tillämplig om dess objektiva rekvisit – uppgift om vistelse på sjukvårdsinrättning, enskilt fall och Kronofogden som uppräknad myndighet – är uppfyllda. Vården ska då pröva utlämnandet enligt den rättsliga väg som åberopas och göra en sekretessprövning enligt 25 kap. 1 § OSL; en särskild sekretessbrytande grund behövs bara om uppgiften annars är sekretessbelagd.

Om Kronofogden uttryckligen åberopar en annan rättslig väg måste vården pröva om den grunden är tillämplig och om sekretess enligt 25 kap. 1 § OSL hindrar utlämnandet. En begäran om allmän handling får göras muntligen eller skriftligen; den formen skapar dock inte i sig någon rätt till sekretesskyddade vårduppgifter.

Migrationsverket

Migrationsverket finns inte i uppräkningen i 6 kap. 15 § 1 PSL och har därmed ingen motsvarande lagstadgad rätt att per telefon få bekräftat en LPT-intagning. 17 kap. 2 § utlänningslagen ger hälso- och sjukvården en upplysningsskyldighet endast när utlänningen själv har åberopat ett hälsointyg i ärendet.^[32] Migrationsverket får i stället begära en uppgift enligt 6 kap. 5 § OSL, varefter vårdinrättningen prövar om sekretessen i 25 kap. 1 § OSL eller en särskild uppgiftsskyldighet tillåter utlämnande.^[1] Om begäran avser en allmän handling följer rätten att ta del av handlingen av 2 kap. TF, medan 6 kap. 4 § OSL reglerar myndighetens skyldighet att på begäran lämna en uppgift ur handlingen när sekretess inte hindrar det.^[24] Varken uppgiftsbegäran eller begäran om allmän handling måste vara skriftlig.

Okänd eller icke verifierad uppringare

Om läkaren i telefonögonblicket inte kan göra en tillräckligt säker behörighets- och sekretessprövning – till exempel därför att uppringarens identitet inte kan styrkas eller att begäran är för oklar för att sekretessläget ska kunna bedömas – ska läkaren avstå från att lämna ett omedelbart muntligt besked om LPT-intagning. Begäran ska ändå tas om hand och prövas i behörig ordning. En framställan om utlämnande behöver inte vara skriftlig, och den enskilde behöver inte själv peka ut en sekretessbrytande bestämmelse. Att hänvisa uppringaren till den funktion som prövar utlämnandet, eller vid behov kontakta registrator eller klinikjurist, är en lämplig praktisk åtgärd – inte ett lagstadgat krav på en viss handläggningsväg.^[15] Hänvisningen får inte innebära att en muntlig begäran avvisas enbart därför att den inte är skriftlig.

Mottagarens och syftets relevans vid sekretessprövningen

Sekretess enligt 25 kap. 1 § OSL gäller som utgångspunkt mot såväl enskilda som andra myndigheter. Paragrafen har ett omvänt skaderekvisit: uppgiften får röjas endast om det står klart att den enskilde eller någon närstående inte lider men.

Mottagaren och syftet är dock inte betydelselösa i prövningen. Den konkreta menbedömningen kan påverkas av mottagarens identitet, relation till den enskilde och avsedda användning av uppgiften. Redan i förarbetena till sekretesslagen (prop. 1979/80:2 Del A s. 81) framhölls att ett skaderekvisit gör sekretessbedömningen beroende av vem som begär uppgiften och att prövningen kan utfalla olika allt efter sökandens person och uppgivna motiv. Om den tillfrågade läkaren känner till att den uppringande myndigheten exempelvis ska fullgöra en skyldighet att lämna uppgiften vidare till någon annan, eller känner till mottagarens relation till patienten, kan detta inverka på menbedömningen.

Därutöver kan mottagarens identitet vara ett uttryckligt rekvisit i en mottagarspecifik uppgiftsskyldighet, exempelvis 6 kap. 15 § 1 patientsäkerhetslagen (2010:659). Den regeln gäller bara när uppgiften i ett enskilt fall begärs av någon av de uppräknade myndigheterna, och den avgränsar dessutom det tillåtna innehållet till huruvida någon vistas på en sjukvårdsinrättning. Sådana regler har avgränsad räckvidd och förändrar inte bedömningen utanför dessa situationer. En bestämmelse som däremot är objektspecifik och alltså inte styrs av vem mottagaren är är undantaget i 25 kap. 10 § 1 OSL. Där anges att sekretessen enligt 25 kap. 1 § inte gäller beslut i ärende enligt lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård eller rättspsykiatrisk vård, om beslutet avser en frihetsberövande åtgärd. Avgörande är alltså beslutets art, inte vilken aktör som begär uppgiften. Högsta förvaltningsdomstolen har i HFD 2024 not. 25 (mål 644-24, beslut 28 maj 2024) slagit fast att ett beslut om upphörande av psykiatrisk tvångsvård är ett sådant beslut och att hälso- och sjukvårdssekretessen då inte gäller för handlingen.

För en begäran att få ut en allmän handling får myndigheten enligt 2 kap. 18 § tryckfrihetsförordningen inte efterforska vem sökanden är eller vilket syfte denne har i större utsträckning än vad som behövs för att pröva om det finns hinder mot att handlingen lämnas ut. JO har i beslut den 17 april 2025 (dnr 4821-2023, s. 5) uttryckt detta som att frågan är om sekretess gäller i förhållande till den som gör begäran, och att syftet inte får efterforskas när det inte behövs för prövningen. En telefonförfrågan från en utomstående aktör om en patients LPT-intagning är inte en formell begäran om allmän handling, men samma grundtanke styr hanteringen: läkaren får inte kräva identifiering eller beskrivning av syftet mer än vad själva utlämnandeprövningen kräver, och ska vid prövningen väga in att den mottagande sidan ska kunna använda uppgiften rättsenligt.^{[23][38][39][40]}

Sekretessen enligt 25 kap. 1 § OSL knyts i övrigt till uppgiftens innehåll. Den omfattar uppgifter om en enskilds hälsotillstånd och andra personliga förhållanden när det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående lider men. Enligt 6 kap. 15 § 1 patientsäkerhetslagen (2010:659) ska hälso- och sjukvårdspersonalen på begäran i ett enskilt fall lämna uppgift om huruvida någon vistas på en sjukvårdsinrättning till domstol, åklagarmyndighet, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Kronofogdemyndigheten, Skatteverket eller Tullverket samt, under höjd beredskap, Försvarsmakten.

Om frågan endast gäller huruvida patienten vistas på sjukvårdsinrättningen kan denna uppgiftsskyldighet vara direkt relevant för de angivna myndigheterna. Den omfattar däremot inte exempelvis Migrationsverket eller en okänd uppringare. Om förfrågan i stället gäller att patienten vårdas enligt LPT, ett intagningsbeslut eller en vidtagen eller planerad tvångsåtgärd måste uppgiftens exakta innehåll och mottagarens särskilda rättsliga stöd prövas separat.^[4][1] Den bredare uppgiften får inte likställas med enbart beskedet att personen vistas på en sjukvårdsinrättning.^{[34][35][36][37]}

Antaganden som bär bedömningen

Bedömningen bygger på att den avdelningsansvariga läkaren är verksam vid en offentlig sjukvårdsinrättning och att frågeställaren ringer utan att kunna visa handlingar eller annan formell utgångspunkt för sin begäran. Med offentlig sjukvårdsinrättning avses här också en vårdgivare som omfattas av 2 kap. 3 § OSL eller av 2 kap. 4 § OSL med bilaga. Om vårdgivaren står utanför dessa subjektregler regleras personalens tystnadsplikt i stället av 6 kap. 12 § patientsäkerhetslagen. Uppgiftsskyldigheten i 6 kap. 15 § gäller endast för de särskilt angivna uppgifterna och när någon av de uppräknade aktörerna begär dem. En muntlig begäran medför därför ingen generell skyldighet att lämna ut uppgiften utan stöd i lag eller förordning.

Att vården drivs i privat regi innebär inte i sig att handlingsoffentlighet saknas. Reglerna i 2 kap. TF och 6 kap. 4 § OSL gäller om vårdgivaren ingår i den offentliga subjektkretsen, exempelvis därför att ett bolag står under kommunalt eller regionalt rättsligt bestämmande inflytande enligt 2 kap. 3 § OSL, eller om organet omfattas av 2 kap. 4 § OSL och lagens bilaga för den aktuella verksamheten. Först när vårdgivaren är ett privaträttsligt organ utanför dessa särskilda subjektregler är dokumentationen inte allmän handling.^[41] I ett sådant fall regleras personalens tystnadsplikt i stället av 6 kap. 12 § patientsäkerhetslagen.^[10] 6 kap. 15 § samma lag kan medföra en skyldighet att lämna ut uppgiften endast om uppgiften och den som begär den omfattas av någon av bestämmelsens särskilt angivna punkter.^[26]

Vad som kan ändra utgången

Svaret kan ändras om den uppringande kan visa en uttrycklig rättslig grund, till exempel ett konkret åklagarbeslut, en konkret brottsmisstanke som uppfyller 10 kap. 23 § OSL:s rekvisit eller en tillämplig specialregel i 10 kap. 18 c, 19 eller 21 § OSL.^{[42][43][44][45][46]} Vidare kan patienten själv eller den som förfogar över sekretessen enligt 12 kap. 1–2 §§ OSL häva sekretessen, men ett enbart per telefon påstått samtycke utan verifiering av identitet eller förfoganderätt bör normalt inte ensamt föranleda utlämning.^[11]

Frågan om huruvida en specifik uppgift i det enskilda fallet får lämnas utan hinder av 25 kap. 1 § OSL måste bedömas konkret mot den angivna rättsgrunden och den uppgift som faktiskt efterfrågas.

Akuta nödsituationer

Akuta farosituationer där patientens eller tredje parts liv eller hälsa bedöms vara i omedelbar fara kräver en separat rättslig analys och omfattas inte av bedömningen i detta ärende. Den avvägning som krävs vid ett konkret nödläge måste göras av vårdpersonal på plats utifrån omständigheterna i det enskilda fallet och med beaktande av de sekretessgenombrott som kan följa av annan lagstiftning.

Avdelningsansvarig läkare ska som utgångspunkt inte per telefon bekräfta för en privatperson eller för en myndighet som inte finns i 6 kap. 15 § 1 patientsäkerhetslagens uppräkning (till exempel Migrationsverket) att en namngiven person är intagen för tvångsvård enligt LPT.

Däremot har domstol, åklagarmyndighet, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Kronofogdemyndigheten, Skatteverket och Tullverket samt, under höjd beredskap, Försvarsmakten en uttrycklig rätt att i ett enskilt fall få uppgift enligt 6 kap. 15 § 1 patientsäkerhetslagen (2010:659), i dess lydelse enligt SFS 2025:1398 (ikraftträdande den 1 januari 2026), om huruvida någon vistas på en sjukvårdsinrättning. Genom 10 kap. 28 § OSL bryter denna uppgiftsskyldighet sekretessen vid utlämnande till en annan myndighet och gäller utan att rekvisiten i 10 kap. 23 § OSL behöver vara uppfyllda. Bestämmelsen i 6 kap. 15 § 1 PSL gäller uppgift om huruvida någon vistas på en sjukvårdsinrättning. Den anger inte någon uttrycklig rätt att lämna ut uppgifter om exempelvis LPT-grund, diagnos, behandling, vårdintyg, permission eller vårdavdelning.

Slutsatsen vilar i övrigt på 25 kap. 1 § OSL, som ger hälso- och sjukvårdssekretess för uppgift om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, och som gäller mot myndigheter såväl som mot enskilda. 6 kap. 4 § OSL gäller när en enskild begär uppgift ur en allmän handling som förvaras hos myndigheten.^[16] Enligt 6 kap. 5 § OSL ska en myndighet på begäran av en annan myndighet lämna en uppgift som den förfogar över. Båda reglerna gäller bara om uppgiften inte är sekretessbelagd och utlämnandet inte hindrar arbetets behöriga gång. Den grundlagsreglerade rätten att ta del av allmänna handlingar följer däremot av 2 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen.

För myndigheter som inte omfattas av 6 kap. 15 § 1 PSL krävs en annan sekretessbrytande grund om uppgiften efter prövning enligt 25 kap. 1 § OSL är sekretessbelagd. För polis och åklagare är 10 kap. 23 § OSL den bärande regeln för 25 kap. 1 §-skyddade uppgifter: utredningen ska avse brott med lägsta straff fängelse i minst sex månader, eller försök, förberedelse eller stämpling till brott med lägsta straff fängelse ett år.^[30] 10 kap. 24 § OSL är inte tillämplig på sekretess enligt 25 kap. 1 § OSL, eftersom den bestämmelsen pekas ut i 10 kap. 23 § OSL och därmed faller utanför 10 kap. 24 § OSL:s tillämpningsområde.^[49] 25 kap. 10 § 1 OSL gäller beslut i ärenden om psykiatrisk tvångsvård eller rättspsykiatrisk vård när beslutet avser en frihetsberövande åtgärd. Bestämmelsen ger inte i sig stöd för att lämna ut uppgifter om exempelvis aktuell patientstatus, vårdavdelning eller vårdintyg.^[5]

Enligt 17 kap. 2 § utlänningslagen ska en hälso- och sjukvårdsmyndighet, på begäran av den myndighet eller domstol som handlägger ett ärende enligt lagen, lämna de upplysningar som behövs för att bedöma uppgifterna i ett intyg om utlänningens psykiska eller fysiska hälsa, om utlänningen själv har åberopat intyget.^[32] Bestämmelsen ger inte i sig stöd för en generell rätt att per telefon få bekräftat en LPT-intagning. 4 kap. 14 § utsökningsbalken ålägger gäldenären – inte vårdgivaren – att lämna uppgifter om sina tillgångar i utsökningsmålet, och ger därmed inte i sig Kronofogdemyndigheten en sekretessbrytande rätt mot vården; frågan om att per telefon få bekräftat en LPT-intagning bedöms i stället mot 6 kap. 15 § 1 PSL.^{[2][47][48][4]} Den bestämmelsen ger inte i sig stöd för att Kronofogden ska få en vistelseuppgift från vården; den frågan bedöms i stället mot 6 kap. 15 § 1 PSL. När utlämnandet grundas på en uppgiftsskyldighet som gäller en bestämd myndighet måste vården säkerställa att begäran kommer från en behörig företrädare för den myndigheten. Utlämningsfunktionen ska därefter pröva om den åberopade rättsliga grunden är tillämplig och om sekretess hindrar utlämnandet.

En begäran att få ta del av en allmän handling behöver däremot inte göras skriftligen. Den kan lämnas muntligen eller skriftligen genom någon av de kommunikationsvägar som myndigheten tillhandahåller.^[25] Formfriheten påverkar inte den prövning av utlämnande och sekretess som myndigheten ska göra. PSL:s tystnadsplikt (6 kap. 12 §) gäller bara enskild vård och hänvisar uttryckligen till OSL för det allmännas verksamhet.^[10]

Reservation: Bedömningen förutsätter att läkaren är verksam vid en offentlig sjukvårdsinrättning och att den uppringande myndigheten inte kan visa en uttrycklig sekretessbrytande grund utöver 6 kap. 15 § 1 PSL. 10 kap. 27 § OSL:s generalklausul gäller uttryckligen inte 25 kap. 1–8 §§ OSL och kan alltså inte åberopas för att kringgå hälso- och sjukvårdssekretessen i en LPT-situation.^[50][51] Utfallet kan ändras om den uppringande myndigheten åberopar ett konkret åklagarbeslut, ett särskilt förordnande eller någon annan verifierad sekretessbrytande bestämmelse. I dessa fall bör sekretessprövningen dokumenteras.