Sekretessregler beslut frihetsberövande LRV/LPT

Hälso- och sjukvårdssekretess med undantag för frihetsberövande beslut

Sekretess inom hälso- och sjukvården regleras i 25 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL. Huvudregeln är att sekretess gäller för uppgift om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående lider men.^[5] Av 25 kap. 10 § 1 OSL följer emellertid ett undantag från denna sekretess: sekretessen enligt 1 §, 2 § andra stycket, 3–5 §§ samt 8 a och 8 b §§ gäller inte beslut i ärende enligt lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård eller rättspsykiatrisk vård, om beslutet avser frihetsberövande åtgärd.^[1] Undantaget är alltså uttryckligen riktat mot den typ av beslut som påverkar den enskildes frihet, eftersom sådana beslut har ett särskilt allmänintresse av insyn. Att en handling är allmän följer däremot av 2 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen, som uppställer kraven på myndighetsförvaring och att handlingen är inkommen eller upprättad; 25 kap. 10 § 1 OSL rör enbart undantag från sekretess.^[4]

LPT och LRV som aktuella ramlagar

LPT (1991:1128) reglerar psykiatrisk tvångsvård och LRV (1991:1129) reglerar rättspsykiatrisk vård. Av 3 § första stycket LPT framgår att tvångsvård får ges i form av sluten psykiatrisk tvångsvård eller öppen psykiatrisk tvångsvård. Endast sluten tvångsvård innebär att patienten är intagen på en sjukvårdsinrättning; öppen tvångsvård innebär att patienten behöver iaktta särskilda villkor för att kunna ges nödvändig psykiatrisk vård.^[10] Beslut enligt 3 § första stycket 1 LPT är därmed frihetsberövande i den mening som avses i 25 kap. 10 § 1 OSL, medan beslut enligt 3 § första stycket 2 LPT om öppen vård inte är det.^[2] För rättspsykiatrisk vård följer undantagets tillämplighet direkt av 25 kap. 10 § 1 OSL:s ordalydelse ("lagstiftningen om … rättspsykiatrisk vård"); LRV:s särskilda hänvisningar till LPT (bland annat 5, 6, 8 och 24 §§ LRV) behöver endast beaktas när sekretessfrågan rör en materiell tvångsvårdsåtgärd enligt LPT, inte för själva offentlighetsrekvisitet.

Centrala beslutstyper

Som frihetsberövande åtgärder i OSL:s mening räknas enligt förarbetena och praxis (RÅ 2000 ref. 6; JO 5277-2018) bland annat beslut om intagning för tvångsvård, beslut om fortsatt sluten psykiatrisk tvångsvård, polishandräckning samt permission enligt 9 och 10 §§ LRV.^{[12][14][15][3][16]}

Partsinsyn för patienten

Partsinsyn enligt 10 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen tillkommer den enskilde eller myndighet som är part i målet eller ärendet och som på grund av sin partsställning har rätt till insyn i handläggningen; partsinsynen kan som utgångspunkt utövas genom behörigt ombud eller biträde, men gäller inte allmänheten eller närstående utan sådan behörighet.^[8] Enligt samma bestämmelse hindrar sekretess aldrig att en part tar del av "en dom eller ett beslut i målet eller ärendet", vilket alltså innebär att partsinsynen i vart fall omfattar själva beslutet om frihetsberövande åtgärd.^[11] För förvaltningsprocessuell talan föreskriver 43 § förvaltningsprocesslagen att sökande, klagande eller annan part har rätt att ta del av det som tillförts målet med de begränsningar som följer av 10 kap. 3 § OSL.^[13]

Justitieombudsmannens praxis

JO har i flera beslut bekräftat att undantaget i 25 kap. 10 § 1 OSL ska tolkas så att beslut om frihetsberövande åtgärder enligt LPT och LRV, som är allmänna handlingar enligt 2 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen när de förvaras hos en myndighet, är undantagna från sekretess och därmed ska lämnas ut.^[2]

I JO 5277-2018 anges uttryckligen att bestämmelsen innebär att sekretessen enligt 25 kap. 1 § OSL inte gäller för sådana beslut, och att beslut om permission enligt 9 och 10 §§ LRV omfattas av undantaget och därmed är offentliga. JO framhåller samtidigt att beslut om frigång och annan utevistelse *inte* omfattas av undantaget, utan ska sekretessprövas enligt 25 kap. 1 § OSL.^[3][9] JO:s slutsats är att de inte omfattas av det sekretessbrytande undantaget; huruvida uppgifterna i det enskilda fallet faktiskt ska hållas hemliga avgörs av den vanliga sekretessprövningen mot 25 kap. 1 § OSL (i praktiken normalt sekretessbelagda).^[5]

JO 2011/12 s. 486 åberopas i JO 5277-2018 som stöd för att permission är en frihetsberövande åtgärd i OSL:s mening och att beslutet därför är undantaget från sekretess enligt 25 kap. 10 § 1 OSL.

RÅ 2000 ref. 6 – beslut om omhändertagande enligt LPT

RÅ 2000 ref. 6 (i databasnotation ofta återgiven som RÅ 2000:6) är ett referat från dåvarande Regeringsrätten som ligger tidigare i kedjan. Regeringsrätten slog då fast att beslut enligt 4 § andra stycket LPT att omhänderta en patient för undersökning och beslut att begära polishandräckning enligt 47 § andra stycket 1 samma lag är beslut i ärende enligt lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård i den mening som avsågs i den dåvarande sekretesslagen, och att de inte omfattades av sekretess.^[17] Även om bestämmelsen numera finns i OSL och lyder under en annan lagrumskonstruktion är den materiella innebörden densamma: frihetsberövande beslut enligt LPT är undantagna från sekretess.

OSL:s 25 kap. 10 § har sitt ursprung i de tidigare bestämmelserna om undantag från hälso- och sjukvårdssekretess i 7 kap. 2 § sekretesslagen (1980:100), vilket framgår av RÅ 2000 ref. 6 där Regeringsrätten återger den tidigare bestämmelsens ordalydelse och förklarar att den ska tolkas på samma sätt. RÅ 2000 ref. 6 ligger därför fortfarande som vägledande prejudikat för förståelsen av 25 kap. 10 § 1 OSL.^[12]

Risker och möjligheter att ändra svaret

Den huvudsakliga risken är att myndigheten gör en för bred sekretessbedömning och nekar utlämnande med hänvisning till patientsekretess.^[2][5] Om detta inträffar kan den enskilde begära att myndigheten, inte bara den anställde som har hand om handlingen, prövar frågan enligt 6 kap. 3 § OSL; myndigheten ska då skriftligen besluta och informera om möjligheten till överklagande av utlämnandebeslutet.^[19][7][6]

Två skilda överklagandekedjor – för tydlighetens skull

Det är viktigt att hålla isär de två kedjorna, eftersom deras förutsättningar, lagrum och parter är helt olika:

1. Patientens överklagande av själva tvångsvårdsbeslutet. Enligt 32 § LPT får patienten överklaga chefsöverläkarens beslut om intagning för tvångsvård enligt 6 b, 11 eller 14 § till allmän förvaltningsdomstol, och ett sådant överklagande ska anses innefatta även en begäran om att tvångsvården ska upphöra.^[22] Patientens vidare överklagande av förvaltningsrättens dom eller beslut i tvångsvårdsmålet följer av 33 § förvaltningsprocesslagen, inte av 6 kap. 7 och 8 §§ OSL. Den processuella ramen ger patienten rätt till offentligt biträde enligt 38 a § LPT.^[21]

2. Begärande partens överklagande av myndighetens utlämnandebeslut. Om den enskilde i stället har fått avslag på en framställan om att få ut själva beslutet, regleras överklagandet av 6 kap. 7 och 8 §§ OSL: det skriftliga myndighetsbeslutet överklagas till kammarrätten, som för vidare prövning i Högsta förvaltningsdomstolen kräver prövningstillstånd enligt 35 § förvaltningsprocesslagen; 6 kap. 9 § OSL anger att kammarrättens beslut överklagas till HFD men uppställer inte i sig prövningstillståndskrav.^[18][20][23]

För beslutstyper som klart omfattas av 25 kap. 10 § 1 OSL, exempelvis intagning enligt 6 b § LPT, fortsatt sluten psykiatrisk tvångsvård enligt 9 § LPT och permission enligt 9–10 §§ LRV, är möjligheten att få rätt vid ett överklagat utlämnandeavslag stark; för gränsfall, där det råder osäkerhet om beslutet faktiskt avser en frihetsberövande åtgärd, beror utgången ytterst på en sådan klassificering.^[3][16][9]

Svaret kan förändras om det i framtiden införs en ny sekretessregel som tar sikte på just frihetsberövande beslut inom tvångsvården, eller om JO eller domstol i ett senare ärende skulle göra en annan bedömning av vad som utgör en frihetsberövande åtgärd.^[12] Underlaget innehåller inte något identifierat förslag eller senare ärende som ändrar bedömningen; mot den bakgrunden kan dagens rättsläge presenteras med hög grad av bestämdhet.^[1]

Frihetsberövande beslut enligt smittskyddslagen

Smittskyddslagen (2004:168) innehåller också frihetsberövande tvångsåtgärder. Beslut enligt smittskyddslagen som avser frihetsberövande åtgärd undantas på motsvarande sätt från sekretess enligt 25 kap. 10 § 2 OSL. Undantaget i 25 kap. 10 § OSL är alltså uppdelat i punkter för LPT/LRV (p. 1) respektive smittskyddslagen (p. 2), och samma krav på myndighetsförvaring, skyndsam utlämning enligt 2 kap. 15 § TF och processuell klagokedja enligt 6 kap. 3, 7 och 8 §§ OSL gäller även för dessa beslut när de förvaras hos en myndighet.^[24][1][6] Det primära exemplet på en sådan frihetsberövande åtgärd är isolering enligt 5 kap. 1 § smittskyddslagen, där förvaltningsrätten beslutar efter ansökan av smittskyddsläkaren.^[25] Punkten 2 förklarar strukturen i 25 kap. 10 § OSL men påverkar inte svaret i frågan om LPT/LRV.

Beslut som rör öppen psykiatrisk tvångsvård

Öppen psykiatrisk tvångsvård innebär enligt 3 § LPT inte att patienten är intagen på en sjukvårdsinrättning, och beslut om villkor för öppen vård är därmed inte frihetsberövande i OSL:s mening.^[10] Beslut som rör öppen vård omfattas därför inte av undantaget i 25 kap. 10 § 1 OSL och ska sekretessprövas enligt 25 kap. 1 § OSL. Samma patient kan ha både öppen och sluten tvångsvård, och en utlämnandefråga kan behöva skilja mellan dessa beslut.

Förvaltningsrättens prövning av permission

Förvaltningsrätten prövar enligt 10 § LRV frågor om permission för patienter med rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. JO har slagit fast att även förvaltningsrättens permissionbeslut omfattas av undantaget i 25 kap. 10 § 1 OSL och därmed är offentliga. För förvaltningsrättens beslut följer samma utfall av två skäl: dels är permission en frihetsberövande åtgärd enligt 25 kap. 10 § 1 OSL, dels följer att själva förvaltningsrättens dom eller beslut alltid är allmän handling och ska hållas tillgängligt enligt 43 kap. 8 § OSL.^[9][26][3] Domstolen kan dock förordna om fortsatt sekretess för uppgifter i beslutet om det finns synnerlig vikt; det är samma sekretessprövning som vid partsinsyn enligt 10 kap. 3 § OSL.

Vilka enskilda beslut som ska betraktas som frihetsberövande

Av förarbetena till den nuvarande bestämmelsen (prop. 1979/80:2 Del A s. 175 och prop. 1991/92:59 s. 29 f.) framgår att med frihetsberövande åtgärd avses inte bara beslut om intagning för tvångsvård utan även beslut om utskrivning, tillstånd att vistas utanför vårdinrättningens område och återkallande av sådant tillstånd.^[12][1]

JO:s nutida praxis gör dock en uttrycklig distinktion: permission enligt 9 och 10 §§ LRV är frihetsberövande och därmed undantagen från sekretess enligt 25 kap. 10 § 1 OSL, medan frigång och annan utevistelse inte omfattas av undantaget utan fortsatt ska sekretessprövas enligt 25 kap. 1 § OSL (se JO 5277-2018 och JO inspektionsprotokoll 5734-2011).

Förarbetstermen ”tillstånd att vistas utanför vårdinrättningens område” bör därför läsas som funktionsmässigt motsvarande dagens permission; andra utevistelsebeslut, exempelvis frigång, är att betrakta som gränsfall som ska sekretessprövas enligt 25 kap. 1 § OSL tills vidare.

Det är därmed klart att intagningsbeslut enligt 6 b § LPT (som enligt sin lydelse ska föregås av vårdintyg enligt 4 § LPT, inte äldre än fyra dagar, och meddelas av chefsöverläkaren senast 24 timmar efter patientens ankomst), beslut om fortsatt sluten psykiatrisk tvångsvård enligt 9 § LPT och permission enligt 9 och 10 §§ LRV (chefsöverläkarens tillstånd respektive förvaltningsrättens prövning vid särskild utskrivningsprövning) är frihetsberövande och därmed undantagna från sekretess enligt 25 kap. 10 § 1 OSL.^[16][7]

För beslut som befinner sig i gränslandet, exempelvis vissa villkorsbeslut eller beslut om behandlingsåtgärder, kan bedömningen bli mer komplicerad och ytterst behöva avgöras av domstol.

Pågående lagstiftningsbevakning

Något identifierat lagförslag som ändrar bedömningen har inte framkommit.

Om det i framtiden införs en ny sekretessregel som tar sikte på just frihetsberövande beslut inom tvångsvården, eller om JO eller domstol i ett senare ärende gör en annan bedömning av vad som utgör en frihetsberövande åtgärd, kan slutsatsen behöva omprövas.

Dataskydd

Dataskyddsregleringen analyseras inte särskilt här; om en myndighet eller vårdgivare åberopar dataskydd som skäl att neka utlämning bör detta bemötas som en separat invändning.

Beslutet om frihetsberövande åtgärd är allmän handling enligt 2 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen när det förvaras hos en myndighet eller annat TF-subjekt, och är där undantaget från sekretess enligt 25 kap. 10 § 1 OSL; dataskyddsregleringen ändrar inte denna bedömning.^[2][4]

Beslut om frihetsberövande åtgärder enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT) eller lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (LRV) är som huvudregel offentliga handlingar och ska lämnas ut på begäran, om beslutet förvaras hos en myndighet eller annat organ där tryckfrihetsförordningens regler om allmänna handlingar gäller. Att beslutet är allmän handling följer av 2 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen; det är undantaget i 25 kap. 10 § 1 OSL som tar bort sekretessen enligt 25 kap. 1 § OSL just för sådana beslut. Bakomliggande material – journalanteckningar, yttranden, behandlingsplaner, intyg – omfattas däremot av 25 kap. 1 § OSL och ska som utgångspunkt sekretessprövas.^[5]

Tillämplig rättsregel^[2]

Undantaget i 25 kap. 10 § 1 OSL är utformat som en direkt inskränkning i 25 kap. 1 §, 2 § andra stycket, 3–5 §§ och 8 a–8 b §§ OSL: sekretessen gäller inte beslut i ärende enligt lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård eller rättspsykiatrisk vård, om beslutet avser frihetsberövande åtgärd. Praxis och förarbeten ger begreppet frihetsberövande åtgärd en vid innebörd: intagning för tvångsvård, beslut om fortsatt sluten vård, polishandräckning samt permission enligt 9 och 10 §§ LRV (se JO 5277-2018, JO 2011/12 s. 486 och RÅ 2000 ref. 6).^[12]

Praktisk följd

Den som vill ta del av ett sådant beslut – närstående, journalist, ombud eller annan enskild – kan begära ut det hos den myndighet som förvarar handlingen. Myndigheten ska lämna ut beslutet skyndsamt enligt 2 kap. 15 § tryckfrihetsförordningen. Om myndigheten avslår begäran ska den enskilde underrättas om möjligheten att begära myndighetens prövning; först det skriftliga myndighetsbeslutet är överklagbart enligt 6 kap. 3, 7 och 8 §§ OSL.^[19][18] Överklagandet prövas av kammarrätten, med prövningstillstånd enligt 35 § förvaltningsprocesslagen för vidare prövning i Högsta förvaltningsdomstolen.^[20] Även om själva beslutet är offentligt kan uppgifter i beslutet som skyddas av en annan primär sekretessbestämmelse behöva särskild prövning och eventuellt maskeras innan utlämning.^[6]

Materiella reservationer

Två materiella reservationer bör noteras:

1. Beslutet måste förvaras hos en myndighet eller annat TF-subjekt. Om beslutet finns hos en privat vårdgivare utanför TF:s handlingsoffentlighet gäller andra regler.^[4] 2. Beslutet måste avse en frihetsberövande åtgärd. Beslut om öppen psykiatrisk tvångsvård utan frihetsberövande inslag, behandlingsplan, frigång eller annan utevistelse faller utanför undantaget och sekretessprövas enligt 25 kap. 1 § OSL.^[3][9]

Vad som kan ändra svaret

Svaret kan ändras om det införs en ny sekretessregel riktad mot frihetsberövande beslut inom tvångsvården, om JO eller domstol i ett senare ärende gör en annan bedömning av vad som utgör en frihetsberövande åtgärd, eller om förutsättningen att beslutet förvaras hos en myndighet inte är uppfylld i det enskilda fallet.^[1]

Sektionen är under avveckling och kommer inte att flyttas hit i läsartexten.